En sån tjej!

Jag lärde mig en sak idag.
Efter gårdagens audition och dagens intervju (inte samma jobb) kan jag konstatera att jag är en riktig tjej. En sån där ödmjuk och lam tjej som måste ha doktorerat i ett ämna innan hon kan säga att hon KAN någonting.
 
Jag -"Jag är ganska bra på det jag gör/ni söker. Men är absolut inte den bästa. Utan brukar ligga på en bra och stabil medelnivå. Men mitt mål är att utvecklas och bli bättre".
Major Athol - slår igen anteckningsboken och reser sig halvt från stolen. "säg aldrig att du är medioker om du vill ha ett jobb."
Jag - häpen över hans tolkning, "Va ???, nä men det sa jag väl inte. Jag är duktig men tycker det är viktigt att vara ärlig och inte börja ett jobb på falska premisser, både för min och arbetsgivarens skull. Hållbarhet!" 
 
Behöver jag säga att intervjun blev kort? Och får jag passa på att gnälla över att han 1, såg ut som ett frågetecken när jag kom och erkände att han helt hade glömt bort vårt möte. 2, hela tiden såg över min axel för att hänga med vad som händer där ute på golvet (glasväggar). Och 3, var en Major Arrogant Athol.
 
Men bortsett från det. Nu när den akuta känslan av kränkt och ledsen har lagt sig känner jag mig glad och tacksam över att jag lärde mig någonting idag.
 
För efter gårdagens audition, där jag fick visa (för mig själv) att jag är bra, istället för att prata om det. Och efter Athol´s reaktion nu idag, är jag nu medveten om hur jag gör ner mig själv när jag går på intervju. Och hur jag istället för att sälja mig själv varnar företaget från att anställa mig.
 
Hur galet är inte det?
 
Dagens läxa blir: att jag måste bli bättre på att plocka fram min jobb-persona. Och skippa det där med att "vara ärlig och naturlig" för att det ändå kommer komma fram", och ändra strategi. Det måste finnas bättre sätt att undvika hamna på fel företag, som inte innebär att jag kränker mig själv på kuppen.
 
 
 

Kommentera här: