Såg på Debatt ikväll
Såg på Debatt ikväll, en kvinna och en man som var döende i cancer. Om inhumana köer i vårdsystemet... I stort sett alla jag känner har cancer idag. Nej, det är inte sant, men många är de. Min mor (icke mestaserande), min moster, min morbror och en syssling som dog förra året. Min väns fru, och en vän till familjen...
Hon som är vän till familjen är också min väns mamma. De står varann lika nära som jag står min. Att få höra av läkaren att det är en dödlig form av cancer som inte går att operera, att hon är chanslös... bara tanken ger mig svindel.
Jag är frisk (nåja, i alla fall relativt) så vitt jag vet. Mina ben funkar och jag kan gå. Jag har den fysiska orken och hälsan för att spela fotboll med en tolvåring och hans syskon.
Jag har träffat funktionshindrade från utvecklingsländer som i sin sjukdom fått välja mellan att förstenas i kroppens alla leder, i stå eller sittposition. Som tagit sig fram till jobbet, och rest i jobbet till Sverige genom att gunga sig fram jämfota på kryckor. Utan kan kunna sitta på vare sig bil eller flyg
Så vilken ursäkt har jag att inte göra nånting idag? Jag bara undrar. Vilken ursäkt har jag.